erikamedfamilj

Ja, nu är det bestämt och klart! Är inskriven på körskolan och nästa vecka börjar intensivkursen.
Är både glad och nervös. Mest glad. Jag hoppas det går snabbt och smidigt och att jag lär mig fort.
Samtidigt som jag undrar hur tusan det ska gå till. Är rädd för allt, rädd för att göra halkkörningen, köra på motorvägen och att starta i uppförsbacke. För att göra det ännu svårare för mig så tar jag intensivkursen i Södertälje. Kan man lära sig köra på ett värre ställe?! Ok, kanske Stockholm innerstad.
Nej, jag ska tänka positivt. För det första..varför skulle inte jag klara av att ta körkort? Det är ju inte så att det finns typ ett fåtal i Sverige som klarat av att ta det. Nej, så att så svårt kan det ju uppenbarligen inte vara. Pluggar man bara och kör kör kör så klarar man det till slut.
Tänk om jag har körkort till sommaren. Underbart det skulle vara. Vad det skulle underlätta. Saker som man inte tänker på när man är beroende av bussen eller att han med körkort är hemma. Som att kunna åka och bada med barnen när som helst, åka och handla själv, hälsa på släktingar och vänner som bor lite längre bort. Ja, det blir en helt annan frihet.
Och så det kanske viktigaste..jag kan söka jobb igen. Just nu bor vi ju så att jag måste anpassa mig efter bussen. Som inte går så väldans ofta. Ja, det funkar helt enkelt inte. Får då måste ju barnen på dagis och ska jag springa runt i halva Gnesta och lämna barn på dagis och skola och sen ta mig till ett jobb. Nej tack! Körkort och bil är ett måste om vi inte vill bo mer centralt och det vill vi inte.

Bil då? Ja, det är det minsta problemet tycker Michel. Han har ju redan bestämt att jag ska ta över Volvon:) Känns lite läskigt det med eftersom den är så stor, man antar att jag vänjer mig:)

Nej, dags att packa lite mer och städa iordning. Imorgon kommer en tjej och kollar på lägenheten. Dom har redan bestämt sig för att tacka ja och det känns toppen. Slipper vi oroa oss för att behöva betala dubbel hyra i mars.